Checklista: tonåring
Jag minns väntan på, eller bävan inför, att ungarna skulle bli tonåringar. Jag undrade så hur det skulle bli. Om mina söner skulle förändras – och i så fall till vad? Idag märker jag att flera av mina vänner med yngre barn vill veta och undrar hur det är att ha tonåringar. Jag vet att jag själv fick höra historier som: ”Det hände verkligen dagen han fyllde 13” och: ”Nu ser jag dem aldrig, de sitter där på sina rum” för att inte tala om när jag stötte på en bekant på Plantagen och hon sa: ”Jag tyckte nog 8:an var värst, när det började smugglas med öl och sånt.” ”Ha!”, tänkte jag då ”så blir det ju inte med mina barn.” Mina små, söta pojkar med stora oskyldiga ögon som när de blev bjudna på kakor hos grannen ropade över den nyplanterade tujahäcken: ”Mamma! Får jag ta en kaka?” Så klart de aldrig skulle börjar gömma öl! En annan mamma med jämnåriga barn förvarnade mig också om det där med alkoholen när jag oroade mig för att den yngsta ungen hade smusslat ut sin veckopeng för att köpa läsk på en vardag. ”Om några år är det annat de smugglar in, då står det väl ett flak öl under sängen. Hihi” Hihi… Jag undrar ibland hur jag lyckades hitta på så många saker att oro mig för då när ungarna var små. Jag måste ha haft riktigt bra fantasi. Jag tycker inte att jag oroade mig mindre då än nu, men för saker som idag inte känns lika allvarliga. Snarare lite söta.
Ja, ja det var den tiden och jag vet, som sagt, att jag undrade hur mina barn skulle bli som tonåringar. Jag trodde nog att min äldsta skulle bli en klok och förståndig tonåring och bävande för min yngre – ”Han kommer att bli trotsig – vänta bara!” Det blev snarare tvärtom. En kan inte veta, verkligen inte veta, det kan bli hur som helst. Men vissa saker verkar vara generella, och då tänker jag inte bara på acne och svajande basröst, att de får 43 i skor och inte kan låna mormors gummistövlar längre när de är på landet. Så jag gjorde en liten checklista för såna där andra grejer som markerar tonårstiden, beteenden som kommer smygande och plötsligt är helt normaliserade. Och man undrar bara: Hur gick det till?
Checklista: Tonåring
¤ Svordomarna
Plötsligt sägs de ofta, så ofta det går, helt utan anledning. (Vad hände med min lilla kille som vill berätta att en kompis använd s-ordet och inte visste hur han skulle få mig att förstå att det var ”skit” han menade utan att uttala ordet?)
¤ Den stängda dörren
Och den tillhörande repliken: ”Gåååå!” när jag knackar på. Vad gör de där inne? För en mamma med livlig fantasi och anlag för (extrem) oro är denna stängda dörr en källa till mycket vånda. (Är han deprimerad? Var det där gråt jag hörde? Hoppas han bara onanerar. Men inte för mycket va? Och porrfilmerna nu för tiden lär ju ge en helt gräslig bild av vad sex ska vara – usch! Det där måste vi prata om! Hur pratar man om sånt? Hjäääälp!)
¤ Förändrad dygnsrytm
De går upp vid 13-tiden, lunch vid 18, har eftermiddag fram till kl 00 och sedan lite kvällsaktiviteter som att spela TV-spel till ca 04… (När jag som medelålders tant måste upp och kissa kl 04 är de fortfarande uppe!!!)
¤ Hittar inte soppåsen eller tvättkorgen
De regredierar till 1-års åldern och återupptäcker gravitationen och att allting går att slänga på golvet: godispåsar, träningskläder, badlakan, matrester, moppedelar. Och att de ligger bra där. När jag ber dem plocka upp får jag alltid – alltså alltid – svaret: ”Sen…” och sen verkar aldrig infinna sig. När jag ber dem göra det ”Nu!” så kommer hela batteriet av att jag tjatar, att de hatar en, att de precis skulle göra det, eftersom jag sa till precis när det tänkte göra det – tänker de inte längre göra det. (Och om det går så långt att de faktiskt tänker göra det sitter de i en så energilös och uppgiven ställning så att det ser ut som att de aldrig någonsin mer kommer kunna röra på sig i hela sitt liv.)
¤ Förälder = mat
Om de överhuvudtaget bryr sig när jag som förälder kommer hem på kvällen är det för att de är hungriga och jag förknippas med färdiglagad mat. Repliker som: ”Vad blir det för mat? Äckligt! Jag är ashungrig! Åäöööö” kan inleda den trevlig vardagskväll tillsammans.
¤ Oväntad charmighet
En plötslig förändring till trevligt och snällt beteende förebådar oftast en önskan om pengar. (Den önskan kan i och för sig komma direkt och utan kärleksförklaringar i form av ett SMS typ: ”Sätt in pengar”.)
¤ Ständiga besök i kylskåp och skafferi
En kvart efter middagen besöks kylskåpet för intag av vilka snabba kolhydrater som helst. Även skafferiet får påhälsning. På tonåringens tallriksmodell utgör nudlar 75 % av matintaget. (Dessutom hittar de allt man har hemma, till och med deras mammas godisgömmor…)
¤ Tvärsäkra uttalanden
Plötsligt börjar de kategoriskt berätta hur saker och ting ligger till. Gärna om hur livet bör levas. (Det bör inte levas så som föräldrarna gör…) Källorna till dessa säkra utsagor består av kompisar. Eller Youtubers. (Alltså, jag blir ju mest trött…)
¤ Behärskar stundtals kallprat
Har hundra sätt att undvika frågorna: Vad ska du göra nu? Och: Vem ska du träffa? Deras bästa knepet är att tala om något annat. Här är de riktigt skickliga konversatörer. Kan snacka både väder och nyheter. (Ändå lite imponerande.)
¤ Dricker 2 liter mjölk om dagen.
Men skulle aldrig ta den sista centilitern ur ett nästan tomt paket. Då öppnar de hellre ett nytt, fräscht. (Vilket resulterar i att det ser ut som att vi har massor av mjölk hemma men sanningen är att vi har massor av mjölkpaket.)
Ja, så ungefär skulle väl en checklista se ut. När man granskar den så här på håll ser man ju att flera drag är ju bäbisens. Mamma betyder mat, de dricker massa mjölk, de sover på dagarna, de kastar saker på golvet… Det kanske kan vara en tröst, ändå? De är fortfarande mammas små bäbisar som man måste ta hand om. Eller?
