denveligamodern.blogg.se

– Älskade tonåringar! Jag har det! Låt oss starta en föräldra- och tonårspodd ihop! Är inte det en fantastisk idé? Vi startar en podcast! Tänk vilken möjlighet för oss! Att få samtala, tid att umgås – ja eller ”hänga” dåra – och dessutom en möjlighet att nå ut med vardagliga och viktiga problem som en tonårsfamilj kan ha? Vad säger ni? Hallå? Varför gick ni? Har ni redan ätit upp? Hallå? Är ni mätta då?

Jag sitter kvar vid köksbordet med maken.

– Visst vore det en bra idé…?

Hans blick är inte väldigt övertygande.

Jag vill ändå inte ge mig. Är inte de sociala medierna det nya sättet att terapeutiskt läka sig själv? Att på Facebook skriva om nya jobbet och hur förkylningen har utvecklats sig, att lägga ut middagen och semesterresan på Instagram och att fundera över livets vardaglighet och omöjlighet på Twitter. Och därefter få bekräftelse på detta, bekräftelse som är lika med att det är sant, verkligen har hänt. Ett litet märke i form av en tumme eller ett hjärta som bevisar att någon, helst några, verkligen har sett en och det man gjort eller det man är. Att dela med oss av våra liv innebär att vi får ett vidare perspektiv på det, eftersom när livet plötsligt gestaltar sig där framför oss i skrift eller på bild – synliggörs det även för oss själva. En slags överblick. Perspektivet kan också vidgas i och med att vi lever oss in i de personer som klickat ”Gillar”. Vi ser vår egen uppdatering utifrån våra Facebookvänners synvinkel (eller i alla fall vår föreställning av våra Facebookvänners synvinkel) och lever oss in i dessa personers upplevelse av fotot på vår hög med använda pappersnäsdukar på det nya arbetsbordet.

Att blogga ger ju möjlighet till ännu mer terapeutisk rening. Mediaterapi. Du kan bre ut dig mer, visa upp, erkänna, försöka dig på olika förhållningssätt, inta olika roller och redan i texten kan du ta med läsarens värdering av vad du skriver om du ger dig tid att tänka på dem du skriver till.

Hur bra vore det då inte med en podd? Att göra en podcast ihop med sina barn måste ju vara bättre än familjeterapi. Vi skulle kunna ha olika teman i varje avsnitt:

·         Tema kärlek (det vore ju jättespännande att höra lite om hur ens tonåringar tänker där)

·         Tonåringens behov av avskildhet

·         Mammors behov av samvaro med sina barn

·         Rutiner kring hur vi hjälps åt i hemmet

·         Tonåringar och skolan

·         Vanliga tonårstankar

·         Mödrars och fäders oro

·         Saker tonåringar aldrig skulle berätta för sina föräldrar (men det kanske är att hoppas på för mycket?)

Så skulle vi kunna köra ett avsnitt i veckan. Alltså jag tror att detta skulle göra underverk för vår familj. Vi skulle ha en regelbunden tid då vi faktiskt gör något kreativt tillsammans (skapar en podd) och vi skulle prata om sådant som vi annars inte så ofta lyckas prata om. Och andra familjer med tonåringar skulle kunna lyssna (tillsammans! Hela familjen!) och de skulle kunna känna igen sig och också de börja prata med varandra om dessa kanske lite svårare frågor.

Nu i uppstartsläget inför poddandet, skulle vi ju kunna börja med att jag förbereder lite frågor som vi ska prata om. Allt ungarna behöver göra är att vara sig själva. Fast prata lite mer än de brukar, förstås. Vi skulle ju också kunna ha avsnitt där vi bjuder in någon av ungarnas kompisar som gäster! Eller, om det skulle kännas lite jobbigt kan kompisarna vara med över Skype eller via Snapchat. Om ungarna är väldig upptagna då kanske vi kan podda samtidigt som de spelar Tv-spel eller kollar YouTube. Är det inte ungdomarna som är så bra på att multitaska? I alla fall brukar de ju säga det. Vi kanske kan ha det som tema vid något tillfälle. Tema ”Skärm”. Då finns det ju mycket att prata om, ur olika synvinklar. Vad vi föräldrar tycker om all tid som läggs ner på skärm, till exempel. Och om det skulle vara så att ungarna vid ett tillfälle inte har lust att komma ut ur sitt rum, det är ju inte helt ovanligt att de väljer att sitta där bakom sin stängda dörr hela jäkla dagen, då kanske vi får skaffa en så pass bra poddutrustning så att mikrofonerna tar upp ljudet genom dörren. Kan det funka?

– Älskling! Det är dags att podda nu! (Len röst)

Antagligen inget svar.

– Älskling! Idag är det ju tema kärlek. Vad tänker du om det?

– Nää.

– Vadå nä? Jo, det var det vi sa förut. Vad tänker du om kärlek?

– Inte ett skit. Gå!

– Ska jag prata med din bror först då? Så kommer jag tillbaka sedan? Vet du, jag klipper ihop den här inspelningen sedan, så det blir bra…

– Nä, jag vill inte göra någon j-a podd! Fatta.

– Just ja, då kommer jag tillbaka lite senare. Då hinner du ju tänka lite till också på temat. Du kanske är kär i någon? Eller det kan ju också handla om kärleken i en familj, hur kan den visa sig?

– Gå. Bara gå!

– Vi ses sedan då! Eller hörs, kanske man ska säga? Hihi!

Hum… Ja det gäller att få med dem på tåget bara. Kan man locka med glass? Nä, det är de ju för stora för… Jag får komma på något. För det här känns som den bästa idén jag haft på länge.

– Ungar! Hallå? Kom ner igen! Det blir glass till efterrätt!

– Det är klart vi ska starta en podd ihop!