Var är ni alla andra tonårsföräldrar?

 
Nu har jag bloggat här i snart ett halvår. Jag försöker lära mig hur man gör, hur man når ut och hur man lyckas kommunicera med andra tonårsföräldrar. Det sista verkar vara det svåraste. Jag hittar inga bloggare (föräldrar) som skriver om tonårstider! Jo, något enstaka inlägg då och då. En kul bild på tonåringens speciella logik när det gäller att slänga ett för stort föremål i en normalstor sopbehållare. Ja, just denna bloggare - Monas universum - skriver återkommande och kul om sin tonåring som hon kallar talibanen. Och jo, jag stötte på bloggaren förenade tonårsföräldrar - despair. Alltså läs! Visserligen inte så lång blogg och visserligen från 2006 men vilken igenkänning och nattsvart humor. Bara layouten. Haha! Namnet i små bokstäver på en svart bakgrund med en fullmåne till höger. Vampyrtider, skräck, midnatt. Precis som att ha en tonåring eller två. Konstigt att det är tonåringarna som tittar på såna filmer. Det borde ju vara vi föräldrar som bearbetar våra liv med att se något ännu hemskare. Eller så är likheterna så slående att vi inte står ut att se dessa på film också. Man vill ju inte se en film om sin vardag. Precis som snickare inte sitter och tittar på TV-program om renovering.

Jag tycker ändå att det är underligt att det finns så många – jag menar JÄTTEMÅNGA – alltså OFATTBART många – bloggar om familjer med små barn. Hur går det till? Jag minns inte att jag hade ett ögonblick över till annat än förutom jobbet att hämta och lämna på förskolan, sysselsätta barnen, laga mat till barnen, oroas över barnen, lägga barnen, väcka barnen, klä på barnen, köpa nya overaller till barnen, komma ihåg gummistövlarna, fixa matsäcken till utflykten, gå på föräldramöten, skjutsa till aktiviteter, betala aktivitetens avgift, söka efter tips på hur man lura i ungarna grönsaker, gå på utvecklingssamtal, ta hand om vinterkräksjuka barn, tvätta lakan, fatta hur man ska vara som förälder, hur sätter man gränser?, ta med barnens kompisar hem, städa legobitar, lappa byxben på de nyinköpta byxorna, potträning, BVC…

Hur fasiken hinner man blogga också? Och det verkar som det tillkommer att man ska lägga upp bilder på perfekta hem? Välkammade barn i en vita soffa med en stor glasvas full med vita liljor på ett vitt soffbord. Alltså, bara en vas med blommor på soffbordet? Var är blöjan man råkade lägga ifrån sig? Det påbörjade bamsepuzzlet? Smulorna och apelsinskalen, vällingflaskan, den fläckiga tröjan? Jag vet inte, men så såg det ut hos oss. Kanske inte fem minuter före barnkalaset men för övrig…

Nu däremot… Alltså det är ju mycket oro att vara tonårsförälder, ett gäng sömnlösa nätter av olika anledningar (mejl från skolan om att vissa i klassen röker marijuana, tonåring som för oljud på underliga tider t ex steker pannkakor klockan 00.30, tonåring sagt konstiga saker t ex imorgon ska vi träffa en kille som är skyldig Max pengar, vägran att bära vinterkläder när det är minusgrader ute, lägg till min egen livliga fantasi, ja så typ) men all den tid man förut la på sina barn (utöver oron) den har man ju nu fri tillgång till. Jag kan ju känna att jag behöver vara hemma för att ha kolla… eller jag menar för att finnas här för de små (haha) liven men här hemma kan jag ju blogga hur mycket jag vill. (Jag skulle ju egentligen också kunna skaffa mig ett vitt soffbord, en vas med liljor och ett snyggt soffbord vilket jag håller kliniskt rent – men dit har jag ännu inte nått.) Tiden på morgonen fram till så där klockan 14 på helgdagarna – helt ledigt! Jag skulle ju kunna producera massor med blogginlägg och bilder och extramaterial.

Så var är ni, alla ni andra tonårsföräldrar? För jag vet att det finns rätt många föräldrar till tonåringar! Hur har ni det? Eller, ni kanske har det som i barnbloggarna? Välkammade och acnefria tonåringar med höga betyg sittandes med händerna i knät i vackra vardagsrum? Eller har ni det som förenade tonårsföräldrar despair? Vem vet?