denveligamodern.blogg.se

 

”Tja, Mamma G här! Dags att lägga en blogg. Man är väl ingen noob, yauw. KBRY om du läser eller inte.”

Hej, hej, det är bara jag, Veliga Modern, som försöker prata lite som barnen bara. Hi, hi. Jag vet knappt om jag uttrycker mig rätt men det är ju ungefär så där låter här hemma. De sätter ett ”G” (uttalas typ som ”geeh” och jag har ingen aning om hur det skrivs i text) efter sitt namn och alla andras. Jag tror att det bara är en förstärkning av namnet, ett sätt att göra det lite mer coolt.

Det är inte helt lätt att hänga med. ”Swag”, är tydligen helt ute nu. I alla fall så använder inte mina barn det ordet så ofta längre. Och definitivt inte om mig som förälder men det har de ju aldrig gjort. Nä, jag är ju uppenbart en ”noob” på deras språk och det blir så klart förfärligt pinsamt när en mamma försöker sig på det där.  Inte ens på skämt kan man använda det. Inte ens vid middagen när man sitter och har lite kul.

Och som tonårsförälder ska man aldrig någonsin försöka sig på att skämta med dessa uttryck ute i offentliga miljöer. Definitivt inte när man åker bil med en tonåring i baksätet och man ser att ens andra son står med en kompis vid busshållplatsen. Då ska man inte veva ner rutan och skrika ”Yolo” och försöka göra coola tecken med fingrarna. Sonen i baksätet nästan dog. På riktigt. Han blev högröd i ansiktet och försvann ner i sätet. Den äldre sonen tittade mest konstigt efter bilen. En svag röst från golvet där bak i bilen undrade: ”Vad sa du? Vad gjorde du? Sa du Yolo?” Ja? Jag tyckte länge att det var ganska kul (först tyckte jag det var väldigt kul…) men jag har sakta insett att jag antagligen gett ungen i bilen som hörde och såg allt, som tvingades vara i närheten vid detta fruktansvärda ögonblick, honom har jag gett men för livet. Han har antagligen lovat sig själv att aldrig någonsin göra något sådant mot sina egna barn när han blir stor. Nä det där var väl ett… ”epic fail”?

Nä, man får väl hålla de där försöken att prata tonårsspråk för sig själv. Prata lite i duschen, skämta med maken när man stängt dörren. Blogga om det. Det är i alla fall ingen bra väg att gå om man vill försöka fördjupa samtalen med sin tonåring. Det har jag ju tidigare skrivit om, hur svårt det är att få till en spännande kommunikation. Ibland känns det som det bästa sättet att nå fram är via sms. Men där får man ju också så konstiga svar. Det tog många meddelanden innan jag förstod att ”Aa” inte var ett felstavat ”Ja” utan det heter så. Snacka om ”mindfuckad” jag blev, ”yauw”. (Blev det där rätt?) Och sms-svaret ”Vrf”. Det kan man visst använda lite när som helst… Jag messar: ”Ring mig.” Han svarar: ”Vrf” Som en jäkla varg, eller? Ett gläfsande läte. Är det så man talar till sin mor? Jag svara: ”Kom hem det är mat.” Han svarar igen: ”Vfr”. Jag blir galen. Jag svara med det enda som jag har kvar, det enda jag vet, min livlina för att nå honom (och ja, jag lägger till en punkt, det är ju ändå en mening, eller hur?): ”OMG.”

Ordlista

YOLO = You only live once

noob = nybörjare

OMG = Oh my god

epic fail = stort misstag

mindfuck = något som förvirrar och är svårt att förstå

swag = har cool attityd

Källa: https://www.hd.se/2013-09-21/hajar-ni-tonaringarnas-snack

KBRY (okej, men jag bryr mig inte)

VRF (varför)

Källa: http://www.amelia.se/artiklar/vad-betyder-kbry-18-katter-forklarar-tonarsslang/